Det är positivt att Dagen agerar plattform för att diskutera de stora samhällsfrågorna. Det är positivt att initiativ som den debatt som kommer hållas tisdag 15 september tas, och frågor som nämns som centrala är värda att diskutera med en bred panel av representanter från olika relevanta perspektiv och bakgrunder. Men det är med viss oro jag ser att Dagen återigen annonserar en re-launch av den debatt om “flyktingfrågan” som blev inställd tidigare i år. Jag vill självklart inte ta ut någonting i förskott, men jag ser ett antal potentiella problem i relation till de sättet som denna debatt har annonserats och verkar ha satts samman, och ställer några frågor.

1. Ser Sveriges kristenhet verkligen ut såhär?

När debatten annonserades i våras, med de främsta rösterna som representerar en bred svensk kristenhet i frågan om hur vi ska tänka kring “flyktingfrågan”, såg jag en bild på tolv vita personer, mig veterligen utan egna erfarenheter av att vara på flykt. I denna iteration ser jag positivt på att Dagen har lyckats finna en (1) av tretton (13) hittills annonserade panelister med någon form av bakgrund av att vara på flykt.

När jag ser denna sammansättning panelister, som ska vara ett anslag av en komplett bredd av kristna röster kring detta, frågar jag mig själv: ser Sverige verkligen ut så här? Och ser Sveriges kristenhet verkligen ut så här? Varför verkar svenska kristenheten definitiva debatt kring frågor om människor på flykt vara nästan ännu vitare än en kräftskiva på en skärgårdsö? Vi vet ju hur stor bredd och mångfald den svenska kristenheten har. Och vi vet ju hur många människor i nästan var och varannan församling har kommit hit med erfarenheter av att vara på flykt, om inte från de senaste 5 åren, så från tidigare år och decennier. Varför har inte detta reflekterats i valet av panelister? Vi vet ju att när frågan om hur kristna ska relatera till flyktingen är det ju inte en fråga om hur “vi” (kristna) ska relatera till “dom” (de som flyr eller flytt). Vi vet ju att vi:et (vi kristna) är både människor med tryggt boende sedan generationer i Sverige, och människor som är och har varit på flykt, och såklart alla som av någon annan anledning är här i Sverige. Det svenska kristna vi:et går inte att separera från de människor som har egna erfarenheter av flykt och migration. Därför är det anmärkningsvärt att dessa personer, som både har erfarenheter av flykt och som direkt påverkas av det som är debattens ämne, till stor del verkar lämnas utanför.

Denna kritik är riktad till de som är ansvariga för sammansättningen av panelen. Men den är även en fråga riktad till panelister, vilket perspektiv de än tar i frågorna. Jag tycker att alla involverade borde ta sitt ansvar och lyfta röster som själva blir direkt påverade av debattens kärnfrågor.

Fråga: kommer panelisterna lyfta representationsfrågan?

2. Rasism – elefanten i rummet

Det stegrande politiska debattklimatet kring migrationsfrågor de senaste åren, där Sverigedemokraterna har normaliserats, och andra partier antagit stor del av deras migrationspolitiska premisser såväl som tystnat inför deras rasistiska historia och nutid, har bidragit till en ökad avhumanisering av människor med flyktingbakrund. Rasismen har ett starkare fäste, även in i svenska kyrkor och församlingar, än på länge. Tidningen Dagen är inte heller separerad från denna utveckling. Kommentarstrådar på Dagens Facebook-posts innebär ofta mörk läsning.

Att i ett sådant här skede i samtiden, när normaliseringen av Sverigedemokraternas retorik och politik går i direkt relation till en ökad rasism mot människor med utländsk bakgrund och ett hårdare samhällsklimat, inte ta med detta som en av de ledande temafrågorna för panelen att diskutera, är enligt mig en stor miss. Jag hoppas att frågan om rasismen och de kristna församlingarnas utmaning att internt relatera till rasistiska, islamofobiska och främlingsfientliga sentiment kommer upp till diskussion, även om detta ännu inte verkar ha varit en fråga som valts att nämnas inför eventet.

Fråga: kommer panerlisterna nämna elefenten i rummet?

3. Misstagna premisser.

Slutligen verkar det finnas en utslagen linje mellan debattörer i denna fråga att fastslå att antingen upprätthålls en stark nationalstat med en restriktiv, exkluderande migrationspolitik, eller måste premissen köpas att en migrationsvänlig kristenhet de facto kräver demontering av stater, gränser och det välfärdssystem som vi nu känner det. Formulerandet av denna falska premiss skapas nästan enbart inom en höger-inriktning i politiken, utifrån en nationalkonservativ respektive en libertariansk världsbild. Enligt Dagens promotion-artikel om debatteventet etablerades denna misstagna premiss utifrån de två initiativtagarna till debatten, som ges sken av att ha två diametralt olika åsikter, medan dessa två, om än olika, bara påvisar två olika perspektiv relativt långt åt höger på en traditionellt svensk politisk vänster-höger-skala.

Premissen om att en position som utifrån kristen etik är positiv till att flyktingars rättigheter ska respekteras och värnas nödvändigtvis skulle leda till en demonterad nationalstat tycker jag visar på ett brist på perspektiv. Andra har i debattinlägg argumenterat kring att Sveriges mottagande av personer på flykt är relativt lågt jämfört med länder närmare konfliktområden. Detta är givetvis sant. Men det som ofta inte nämns är ju även att genom att Sverige visar respekt för det globala flyktingsystemet (genom både kvot- och asylsystemet) underbyggs även respekt för det systemet på lokal och regional nivå i områden där faktiskt stora flyktingströmmar finns. Europeiska länder förlitar sig i nuläget till stor grad på att länder i t ex Östafrika ser ett multilateralt samarbete om migrationsfrågor som något positivt. Men likt europeiska länder kan även Kenya och Etiopien välja en väg av ytterligare restriktioner vad gäller människor på flykt. Sådana rubbingar i systemet har stor potentiell påverkan på hur flyktingströmmar hanteras regionalt och även gentemot Europa. Vi måste se att vi är en väldigt liten, om än viktig del i ett globalt system för att hantera människor på flykt som arbetar för att både öka förutsägbarheten för länders mottagande av skyddssökande OCH att värna de skydssökandes rättigheter.

En debatt som är extremt Sverige-centrisk i både problem- och lösningsformulering verkar inte se att frågan om skydd av människor på flykt är en internationell fråga. Och att försvaga och inte förstärka det icke-perfekta men helt oumbärliga systemet, baserat på flyktingars rättigheter, som bidrar till ordning i migration, skulle ha en stor negativ effekt på både Sverige som land, och oss kristna i vår möjlighet att agera i Sverige utifrån det främsta budet om att älska Gud och vår näste.

Utifrån den debatt som redan förts på Dagens debattsida och utifrån den “opposition” som Dagens promotionartikel av de två initiativtagarna har beskrivit är det inte osannolikt att denna falska premiss kommer att föras fram i Dagens debatt-event. I dagens politiska klimat, där frågan snarare verkar handla om hur starkt Sverige ska strypa flyktingmigrationen och t ex flyktingfamiljers rätt till att återse varandra, bör premissen om huruvida en flyktingvänlig kristen etik leder till ett totalt underminerande av den svenska staten och välfärden starkt problematiseras.

Fråga: Kommer debattformatet och moderatorer att sätta den felaktiga premissen om påstådda risker med en flyktingvänlig etik i perspektiv till den nuvarande agendan om en nästintill fullständigt strypt flyktinginvandring?

(Bild från Dagen)