Den gångna veckan har vi fått läsa om hur Björn Zoega, direktör för Karolinska universitetssjukhuset, fått en lönehöjning på 12% och därmed ökat sin månadslön med nästan 30 000 kronor (en vanlig persons månadslön i sig), till 270 600 kronor i månaden. Michael Ohrling, sjukvårdsdirektör, ökade sin lön med 13% till 231 700 kronor. Samtidigt har inget gjorts för att svara på de förfrågningar från den faktiska sjukvårdspersonalen om ekonomisk (inte bara handsklapps-)kompensation för den extrema arbetssituation de utsattes för under Coronapandemins första vågor.

Andreas Cervenka skrev också under veckan om varför Region Stockholm med hjälp av skattepengar redovisar enorma vinstsiffror (5,8 miljarder 2020), samtidigt som vården där sparkrav är i centrum uppenbarligen inte levererar för medborgarna.

Sjukvårdspersonal har under lång tid innan pandemin varnat för den kris de upplever på sin arbetsplats i vardagen. Under pandemin har krissituationen skärpts ytterligare. Ändå låtsas ansvariga politiker som det regnar. Med en kaosartad situation på Stockholms akutmottagningar berättade Irene Svennonius att det var en “mycket ansträngd men hanterbar helg” med över 150 lediga platser på akutsjukhusen. En patient på Danderyds akutmottagning fick vänta det “hanterbara” 43 timmar. Cervenka liknar Region Stockholms ledning vid armégeneraler som försäkrar att det är lugnt ute vid fronten, medan krigskorrespondenterna duckar för artilleri-eld.

Den allmänna ilskan har under flera år växt över hur sjukvården i Stockholm organiserats, hur uppenbara jävsituationer och, vad i andra länder skulle kallas korruption, fått fortgå, hur Stockholmare tvingas gå vilse bland en myriad av privata aktörer och hur patientsäkerheten på förlossningsavdelningar fortfarande är under allvarligt hot.

Svennonius måste dock ses som att ha varit effektiv i att i sin roll som general rapportera om lugnet ute på slagfältet. Den fiktiva presidenten i den mörka Netflix-komedin säger åt sina följare “Don’t look up.” I Region Stockholms fall är det “tro inte vad ni ser”, och “lyssna inte på läkarna, barnmorskorna, undersköterskorna.”

En nyckelscen (spoiler alert) i filmen Don’t look up är när tech-miljardärkaraktären, som är en kusligt perfekt blend av Bezos, Musk, Gates och Zuckerberg, i egenskap av rådgivare till presidenten förmår henne att stoppa den absolut livsnödvändiga aktionen för att rädda hela världen från den inkommande kometen. Han har funnit att kometen innehåller värdefulla metaller av ett astronomiskt värde och bör inte stoppas.

Efter att världen enats om att en komet som kolliderar med jorden inte är en bra grej, gör politikern och kapitalisten ändå gemensam sak i att stoppa räddningsförsöket. Det är ett absurt storartat exempel på jakten på vinst över allt annat. Ett vardagens exempel på detta är dock den sjukvårdspolitik som värnar överskott, privata intressen och marknadslösningar över de egna invånarna.

Likt syftet med tag linen “Don’t look up” kommer Moderaterna i Stockholm och på riksnivå göra allt vad de kan för att valet 2022 inte ska handla om sjukvården. Men svaret för alla som bor i Stockholm, som föder barn och som har föräldrar och far/mor-föräldrar som behöver vård, borde istället vara just look up. Se sjukvården. Och rösta därefter.