Det är nu fem år sedan jag spenderade en säsong av olivskörden på norra Västbanken, resandes mellan byar för att samtala med byledare, lokalt engagerade och civilsamhällesoranisationer, och för att själv bevittna vardagen och människorättssituationen på ockuperad mark. Fem år senare är vissa minnen svaga, vissa minnen klara. Jag minns känslan av att sitta nedanför olivträden och äta lunch: bröd, olivolja, tomater och za’atar, allt från byn Yanoun som var mitt tillfälliga hem.

Minnen av det vardagliga våldet, regelbundna våldsamma sammandrabbningar mellan israeliska ungdomar (värnpliktiga soldater) och palestinska ungdomar har blivit alltmer vaga. Men den samtida rädslan och uppgivenheten som bosättarnas våld skapade hos sina palestinska ‘grannar’ är det jag har svårast att glömma.

När jag närvarade vid skörden av oliver kring byn Burin kom de ner från sina kullar. De unga männen är maskerade med knutna t-shirts över ansiktet. De sätter eld på träd efter träd, vinden driver på eldarna. Snart står elden längs hela bergryggen. Olivträd som överlevt generationer (vissa såväl osmanskt, brittiskt som jordanskt styre) står i lågor.

Från platsen jag står på ser jag också vägen som leder mot bosättningarna, varifrån elden sprids. På grund av administrativa regler behöver de palestinska brandbilarna tillåtelse från israeliska myndigheter att röra sig på vissa vägar. Det får de inte. Ett israeliskt militärfordon stoppar brandbilen från att komma fram till elden. Brandbilen står på tomgång bara några hundra meter från eldsvådan. Samtidigt står några israeliska soldater och samtalar med några av de maskerade bosättarna, allt medan andra i gruppen fortskrider med att skapa skogsbrand.

På Västbanken är två saker ständiga och oavbrutna, då 2015 som nu 2021: de israeliska bosättarnas våld mot palestinier och deras egendom, och palestiniers status som rättslösa, som människor som inte tycks vara förtjänta av varken den grundläggande medmänsklighet som att tillåta att släcka en brand innebär, eller en rättsapparat som på något sätt skyddar dem.

Det är absurt. Bortom absurt. Men det är ännu en dag i Burin, och de oliver som kan behöver fortfarande plockas.

Burin, oktober 2015. E Svanberg

Läs mer, till exempel här:
https://www.btselem.org/video/20200412_spike_in_settler_violence_during_pandemic
https://www.middleeastmonitor.com/20200608-un-sees-escalation-of-israel-attacks-on-palestinians/